Ja det är väl en bra liknelse för travlivet.
Djupaste förtvivlan blandas med otrolig glädje!
Hur fixar man som människa att klara av detta?
Inte lätt att svara på och det är väl bara att försätta och hoppas
på dom där euforiska stunderna skall komma någon mer gång.
På Åbergskvällen startade Darling Mearas som storfavorit,
så klart hade vi stora förhoppninga.
Inte en gång under loppet var hon att känna igen och det
hela slutade även med en galopp, något hon aldrig ägnat sig åt.
Inga fel kunde hittas så det fick bli start i European
Championship for Mares.
Motståndet såg inte heller enkelt ut.
Inte kunde man säga att våra förhoppningar var så höga,
nej det var nog mer åt det riktigt negativa hållet.
Från en bottenprestation på Jägerso till en seger på Solvalla….
Hur kunde det bli så här!
Otroligt oväntat och oerhört glädjande!
Nog inte lika oväntat för tränare Stefan Persson och skötare
Ann Sofie…….
Vilket kanonjobb dom gjort!
I hederspris fick vi också ett riktigt fint pris en betäckning i
Maharajah för 2019.
Nu får vi kolla vem av vårs ston som får den äran nästa år.
Så länge Darling sköter sig så här bra får hon nog tävla på
ett tag till.
Hemma på Snogarp har lugnet lägrat sig.
Inga fölningar inga betäckningar.
Lite för varmt för oss människor har det nog varit.
Hästarna verkar inte ha samma problem, står gärna i solen
fast de har möjlighet att gå in i skuggan.
Fölungarna busar, växer och frodas. På Snogarp har vi inte
haft problem ned bete denna sommar.
Hagarna är stora och hästarna inte så många dessutom har
vi lerjord som håller fukten bra.
Grönt gräs har vi faktiskt kunna erbjuda hela säsongen trots
torkan.
Hästarna ser väldigt fina och välmående ut.
Gott om riktigt bra hö till vintern har vi också.
På lördag håller vi tummarna för FORTUNE MEARAS i E3 finalen,
måtte han inte ha galoppskorna på sig.
På bilden ovan Darling Mearas och hennes ständiga skötare
Ann Sofie ( är dom inte lite” look a like” ,i alla fall på luggen…)
